Det är i mellanrummets tid som tankarna flyger hit och dit.
När vi är inne i IVF, när det är rutin med sprutor vid 19-snåret, då är det full fokus på här och nu. På att tänka positivt, att det ska lyckas. Att metoden vi valt är rätt. Att det är bra att inte tänka på alla andra eventuella möjligheter. Nej, här och nu gäller. Och det känns bra.
Men i mellanrummet är det en annan sak.
Den här märkliga tiden mellan försök. Även om jag vet att vi har fler försök kvar, så händer det något i det vakuum som skapas. Delvis fast i en sorg efter det som inte blev, samtidigt som tankarna kommer. Är det rätt väg? Finns det något annat sätt? Skulle vi ändå inte ställa oss i adoptionskö? Men visst är det Ok att inte få barn också? Vad vill jag? Vad känner jag? Hjälp, jag vill hoppa av!!! Snurr, snurr, snurr, snurr.....
Då är det skönt att i förväg ha bokat in tid hos Mari. En timmes samtalsstöd. Någon som ställer de där frågorna vi behöver just nu. Någon som hjälper en att sätt ord på oron, men också som neutraliserar och saktar ner tankarna som far och flyger. Som t.ex. att det inte är konstigt att få en massa tankar i huvudet såhär efter att vi inte kom vidare i senaste IVF:en. Men att det inte heller är nu man tar några avgörande beslut. Låt tankarna komma och flyga sin kos igen. Några landar och dem kan jag ta tag i sedan.
Jag måste inte lösa allting här och nu.
På måndag ska vi träffa vår läkare för att prata om fortsättningen. Jag är lite nervös. Vill ju få en ärlig chans när vi väl försöker. Hoppas det mötet ger några svar och lite ro. Och att vi kan blicka framåt mot det där försöket. Det som ska lyckas.
Så att vi kan lämna mellanrummets tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar