På middagen som följde, kretsade samtalet naturligt nog kring kvinnors och mäns olika möjligheter att delta i och påverka samhället. För att förtydliga - det handlar inte om att man ska behöva bli så lika som möjligt. Tänk i stället: "ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två", Och att tankar och erfarenheter ska värderas lika.
Kvinnorna vid mitt bord hade - förutom sin teoretiska kompetens - personliga erfarenheter. De hade ju både ett, två och fem barn att relatera till! Jag, jag har bara teorierna. Ingen praktik.
Mer än mina egna erfarenheter och upplevelser förstås.
Jag kan tänka mig, att om jag får barn, kommer jag säkert att trilla i fallgropar på vägen för jämställdhet. Men jag kommer också försöka skapa något mer. Fler alternativ både för en kille och en tjej. Det känns lite surt att ännu inte ens få chansen.
Det blir ju lätt lite ihåligt att diskutera sådana här frågor när det är som det är just nu. "Det är ju lätt för dig att säga, som inte själv har barn." Jo, men jag vill ju ha egna barn! Jag vill anta utmaningen att låta en flicka utveckla äventyrslusta och en pojke att gråta - om det är det de vill.
Men tills vidare får jag nöja mig med att diskutera. Och inspireras av andra.
Och vänta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar