Hoppsan, då kör vi!

Oj, då var vi visst på gång! Här sitter jag i soffan och har tagit mognadssprutan.

Det började i förmiddags med ett nytt ultraljud. Det såg fint ut och jag fick snabbt ett mail med resultatet. Idag var det istället Stork som dröjde något med svaret. Men framåt fyrasnåret kom äntligen mailet med besked: att vi var välkomna till kliniken på måndag och skulle ta vår mognadsspruta på lördag kväll...

Men så kom det ett mail till. Det var från Helene, den barnmorska vi haft mest kontakt med, som tydligen var hemma idag. Hon ville kolla om det gick bra, så jag mailade över ultraljudet och det svar jag fått från hennes kollega. Då fick jag ett mail tillbaka att hon ville jag skulle ta sprutan redan ikväll och komma in på söndag. Har två fina folliklar redo, men fler på tillväxt (vilket kanske skulle kunna ses som en bra sak, men det kan bli för mycket av det goda också).

Så det var bara att dra fram åbäket till engångsspruta och blanda till cocktailen. Detta är den spruta jag gillar minst, eftersom den är så stor och trög. Som tur är så agerar Magnus blandare, han som är den lugna och metodiska av oss. Så är det bara för mig att få styr på nålen och sticka till.

Och ikväll gick det bra. Så nu ska vi bara ringa till kliniken i morgon och bekräfta en ny tid till på söndag, kolla in Skånetrafikens app när tågen går och göra oss redo för insemination. Nu börjar det allt bli lite spännande det här!

Panikattack

Igår vid midnatt fick jag lite av ett hysteriskt utbrott kan man nog säga. Panikattack går också bra.

24:00 skulle jag ta min kära lilla mognadsspruta. Jippie! Redan vid tiosnåret börjar det krypa i benen på mig och jag studsar runt i soffan som en guttaperka. Jag är inte kvällsmänniska! Sista timmen försöker vi hålla oss vakna med hjälp av Galenskaparnas humorserie "Tornado - en tittarstorm". Jag sitter upp i soffan. Jag ligger på fotpallen. Jag vänder mig på ena sidan, vänder mig på andra sidan, försöker hålla mig vaken. Kan meddela att jag inte minns ett dugg av sista halvtimmen på TV:n. Minns bara tröttheten.

Och på detta ska vi då blanda till tiotusen enheter Pregnyl. med denna fantastiska engångsspruta som gud glömde. Som tur är så sköter Magnus blandandet. Han är den lugna av oss.

Men när klockan närmar sig midnatt börjar jag bli lite nervös. Vill ju inte bli för sen med sprutan, måtte vi hinna "i tid". Jag vill ju hinna andras in - andas ut- lite också innan jag sticker in nålen i magvalken. Det drar ut några minuter på tiden, så redan när jag får sprutan är jag uppe i varv.

Den här finingen kan du köpa
på Granngården. Min spruta var i typ
samma härad. Tyckte jag...

Och denna jäkla spruta sen! Menopurens engångsdito är en barnlek jämfört med denna! Det går ju inte att lugnt och försiktigt få upp vätskan och dubbelkolla efter den lilla droppen i detta åbäket! Antingen kommer jag att rycka upp kolven och spruta ut hela innehållet i en våldsam kaskad, eller så kommer det att dröja till nästa vecka innan jag lyckas. Sprut-jäkeln (ursäkta svordomen) rör sig inte som jag vill. Just nu rör den sig inte alls.

Panik, panik, panik, panik.... och däremellan en make som försöker behålla lugnet och slutligen får hjälpa mig att få ordning på sprutan så jag kan sticka in den där långa lite sneda nålen och börja spruta in vätskan. Det känns som om det står still, men sakta men säkert töms innehållet in i magen på mig. Jag (men framförallt maken) kan pusta ut.... Eller jag menar... först ännu en liten övertrött scen från mig om att vi blev sena, att vätskan kanske inte kom i osv osv. Som om det är detta jag ska lägga energin på...

Men nu är det gjort. Till slut somnar vi, unnar oss en senare buss till jobbet och intar position väntan. Måndag är vilodag. Inga sprutor, ingen spray. På tisdag vet vi om sprutan gjort det den ska. Då har jag förhoppningsvis lämnat panikattackerna bakom mig...

Väntan

Nu känns det ska ni veta. Två centimeter stora äggblåsor - ett gäng av dem i varje äggstock - kanske inte är så tungt, men det känns. (Undra om äggstockarna är sura på mig för att jag hetsar dem så?)

Nu är det slut med Menopur för den här gången. Ett par dagar med spray och vid midnatt på söndag den kära mognadssprutan - den som känns som ett ärtrör att karva in i magen. Nåväl, minnet kanske överdriver lite då...

Men midnatt sen! Kul för den som är kvällsmänniska, men vad är jag? Jo en sådan som gärna lägger mig halv tio om det inte är ngt bra på TV. Nu ska man både hålla sig vaken och sedan lyckas att låta bli att strula till det med sprutan i sitt zombieliknande tillstånd mitt i natten. Magnus är nöjd dock - detta betyder ju att vi kan titta på film längre än vi vanligtvis gör när det är "jobbedag" dagen efter.

På tisdag är det dags. Och en viss spänning börjar byggas upp. Jag är inte orolig för det som händer på tisdag. För mig har det varit ok att ta ut äggen. Även om man är lite groggy efteråt och jag på nya stället saknar det extra syret som jag fick på RMC. Nej, det är dagarna emellan som är värst. Väntan på beskedet om det lyckats. Dels att hitta fina spermier, dels att mina ägg ska gilla spermierna såpass mycket att de tycker det är värt att börja dela på sig tillsammans. Oron för ett nytt antiklimax. 

Men då är då och nu är nu. Nu är det bara att vänta. Att låta äggen mogna därinne. Så att de är redo när de ska säga hej till personalen på labbet. Jag är lite nervös, men lite nervositet är bra sägs det. Då fokuserar man. Det tror jag på. Ibland kan det dessutom vara skönt att vara i händerna på denna väntan. Det finns liksom inte så mycket att göra nu, när det är tre dagar kvar tills vi ska dit.

Skulle väl då vara den där filmen som Magnus gärna vill se nu. Han väntar bara på mig...

Trettio grader i augusti

Trettio grader ute och jag är så trött. Värmen gör säkert sitt till, men jag försöker hålla mig inomhus. Enda gången det svala klinkergolvet i vardagsrummet kommer till nytta. (På vintern är det raggsockar och eld i kaminen som gäller).

Är det bara värmen eller kan det också vara min nygamla vän Menopur som spökar? Jag är nämligen tillbaka till dagarna med schema. Inte glömma spraya, absolut inte strula till det med sprutorna. (Tänk att jag varit en räddhare när det gäller sprutor och blodprov - tji fick jag.)

Det där med biverkningar är inte alltid så lätt. Blir jag irriterad och ledsen på min käre M för att jag går på hormoner eller för att jag har allmänt kort stubin? Går jag upp i vikt som en bieffekt av medicineringen eller av matvanorna? (Jag får nog erkänna att ett antal kanelbullar och lakrisgodisar har slunkit ner i sommar.)

Det går bra med sprutorna i alla fall, även om 300 enheter känns som en hel liter ibland. Kan riktigt känna hur äggstockarna gnyr och vrider på sig där inne, hur de börjar svamla och stirra och ploppa fram äggblåsor i en takt de själva känner är något utöver det vanliga månadsvisa tugget. Så länge de gör det bra så får de hålls. Så länge det kan leda till att vi lyckas få en fin befruktning så är det helt ok med vår lilla kvälls-ceremoni.

I morgon är det läkarbesök. Vi närmar oss ett nytt försök. Och året var 2012 - då det var trettio grader i augusti...

Lagom till Bruce

Lagom till konserten vi bokat in i sommar är det dags för sprutor igen. Förhoppningsvis hinner vi med dagarna i Göteborg innan. Hur kul är det att blanda till en engångsspruta på toan på Ullevi?!

Visst hade det varit skönt att komma igång en månad tidigare, men klinikens semester ger i sin tur oss semester och det är nog bra. Jag hinner ju ha ett par "vanliga" semesterveckor innan det är dags för försök med nässpray igen. Och med det ledsenheten som jag har lärt mig kommer.

Annars är det ju skönast att få ta sprutorna hemma, i lugn och ro. Även om en börjar bli van. Och eftersom jag är lite, vad ska vi säga, oförsiktig... eller klumpig, så är det Magnus som blandar till dem och jag som sedan fyller i engångssprutan (och tar den också förstås). Magnus finns där och stöttar efteråt. När det spänner i magen och jag tycker lite synd om mig själv. Förra sommaren åkte han t.o.m. hem från en spelning för att vara med när jag tog spruta. (innan de börjat spela då, jag är ju inte helt hjälplös och krävande) Men det är skönt med sällskap.

Nu har vi en sommar framför oss. En sommar att göra somriga saker på. Och även om vi redan får börja planera och räkna dagar någon gång efter midsommar, så ger det långa protokollet lite andrum och tid för just det. Njuta av semestern. Gå på en marknad.  Använda sommarkortet för endagsutflykter. Grilla.

Och förhoppningsvis hinna med den där konserten i Göteborg också.