Ordning & reda

Jag har gett en hylla i garderoben till IVF kan man säga.

Någonstans måste man ju göra av alla engångssprutor, hormoner och vaginalkrämer man samlar på sig. Några ska vara i kylen. "Hrm.. ska jag ha isbergssallad, eller Menopur idag?" Men de flesta behöver bara en mörk, lugn plats.

Visst är det bra med ordning & reda. Samtidigt påminner det ju om det liv vi lever just nu. Varje gång jag öppnar garderoben.

Jag funderade lite på om det är jobbigt eller inte. Och kommer just idag fram till att det faktiskt är OK. Det är såhär det är just nu. Även om det där grav-testet för tillfället nog ska flyttas till en mindre synlig plats, så hjälper ju alla dessa påsar och förpackningar oss att i alla fall få en chans till en liten bebis. Det är verkligen inte fy skam. Verkligen inte.

Vi glömde ringa och boka tid för samtal med kliniken igår. Inte lika mycket ordning & reda i huvudet med andra ord. Men kanske ett gott tecken, att en solig Valborg kan locka så med sällskapsspel och trädgårdsmys att IVF:en får stå tillbaka ett litet tag. Sen att jag förlorade i "Bondespelet" var väl inte just det jag hade planerat. Men det kan ju vara trevligt att vara gift med en storbonde som har råd att köpa den där herrgården, så länge jag också får lov att bo där, ha ha.

Vårt nästa steg är samtal med kliniken. För att prata om senaste försöket, som inte ledde till någon befruktning alls. Och förhoppningsvis för att prata om strategin inför nästa försök. Det där som ska lyckas, ni vet. Vi hoppas ju så på vårmånaderna. Allt känns positivt i luften. Värmen kommer. Vi är pigga. Och det är ordning och reda i garderoben...

Vad gör man med "extrarummet"?

Vi flyttade till vårt lilla hus för tre år sedan. Byggt 1955 - från början två rum och kök på bottenplan, men av tidigare ägare omgjort till ett större vardagsrum och i stället tillbyggt med två nya rum.

Krypinet med snedtak på ovanvåningen blev TV-rum, vardagsrummet vardagsrum och ett av de nybyggda rummet såklart vårt sovrum. Magnus fick sin efterlängtade studio i källaren.

Sen hade vi det där extrarummet. Det som låg bredvid sovrummet. Morgonsol och valnötsparkett. Fönster ut mot rosenrabatten. På något outtalat sätt som gjort för tillskott i familjen. I väntan på, ställdes det in ett skrivbord och ett par överblivna möbler som inte riktigt fått plats någon annanstans. Så ser det fortfarande ut...

Vad gör man med extrarummet? Hur inreder man? Hur får man det att bli en del av övriga huset, utan att ständigt påminnas om det man önskar allra mest? Kanske får vi användning för det så som vi vill inom ett år. Kanske aldrig. Och så länge fylls det med papper från deklarationer, med räkningar, kuddar som inte används just nu och ett och annat sällskapsspel. Utan plan, utan någon större finess.

Kanske behöver jag fylla rummet med liv, bo in rummet, precis som vi gjord med de andra utrymmena i huset. I stället för att låta det vara det enda rummet där vi låter elementen vara nedskruvade under vintern. Det används ju ändå inte. (Kylan i rummet återspeglade bara frusenheten i mitt hjärta och i tider som dessa behövs nog mer värme.)

Vad gör man, någon som har råd att ge? Jag vill ju inte att rummet för evigt blir en påminnelse om det som kanske kunnat bli. Utan i stället är något i sig själv, som kan bli något annat framöver. Om vi har tur...