Vi flyttade till vårt lilla hus för tre år sedan. Byggt 1955 - från början två rum och kök på bottenplan, men av tidigare ägare omgjort till ett större vardagsrum och i stället tillbyggt med två nya rum.
Krypinet med snedtak på ovanvåningen blev TV-rum, vardagsrummet vardagsrum och ett av de nybyggda rummet såklart vårt sovrum. Magnus fick sin efterlängtade studio i källaren.
Sen hade vi det där extrarummet. Det som låg bredvid sovrummet. Morgonsol och valnötsparkett. Fönster ut mot rosenrabatten. På något outtalat sätt som gjort för tillskott i familjen. I väntan på, ställdes det in ett skrivbord och ett par överblivna möbler som inte riktigt fått plats någon annanstans. Så ser det fortfarande ut...
Vad gör man med extrarummet? Hur inreder man? Hur får man det att bli en del av övriga huset, utan att ständigt påminnas om det man önskar allra mest? Kanske får vi användning för det så som vi vill inom ett år. Kanske aldrig. Och så länge fylls det med papper från deklarationer, med räkningar, kuddar som inte används just nu och ett och annat sällskapsspel. Utan plan, utan någon större finess.
Kanske behöver jag fylla rummet med liv, bo in rummet, precis som vi gjord med de andra utrymmena i huset. I stället för att låta det vara det enda rummet där vi låter elementen vara nedskruvade under vintern. Det används ju ändå inte. (Kylan i rummet återspeglade bara frusenheten i mitt hjärta och i tider som dessa behövs nog mer värme.)
Vad gör man, någon som har råd att ge? Jag vill ju inte att rummet för evigt blir en påminnelse om det som kanske kunnat bli. Utan i stället är något i sig själv, som kan bli något annat framöver. Om vi har tur...
