Det skolan lär ut...

... och hur livet sedan blir, stämmer inte alltid helt överens. I alla fall inte utifrån det som lärdes ut "på min tid". Det enda vi fick lära oss var hur barn blir till och hur viktigt det är att skydda sig. Mot sjukdomar (vilket är bra) och mot oönskad graviditet (vilket ju också kan vara bra).

Men det där med att det kanske kan vara svårt att bli gravid, när får man höra det? Att en stor andel av de som faktiskt vill ha barn inte kan få det så lätt.

Därför blev jag glad av artikeln i Sydsvenskan, om att Skånes universitetssjukhus vill erbjuda fritt fertilitetstest. Inte bara för att det är gratis, utan för att det sätter ljuset på ofrivillig barnlöshet. Synliggör. Uppmärksammar. Det behövs.

Och om det kan hjälpa fler att få veta sådant här tidigt, innan det kanske är för sent, så är satsningen redan hemma. Vinsterna överröstar kostnaderna. Det vet vi som är här redan. I IVF-bubblan alltså.

Efter sommaren

Jaha, så har vi träffat Leif, vår läkare. Svårt att veta om han egentligen tycker att det är lönt att fortsätta. Vi har ju lite problem med det där som kallas tillgång och efterfrågan.



Nåväl, efterfrågan är ju stor. Från oss båda. Det är snarare tillgången som saknas. På pigga spermier och mogna ägg. Det kommer med andra ord inte vara vi som ser till att den goda statistiken upprätthålls på kliniken. Den lyckan får vi gratulera andra till.

Leif tyckte i alla fall att vi skulle vänta med nästa försök till efter semestern. Men kontakta dem redan vid nästa mens för att lägga upp ett schema. Min äggmognad hoppades de kunna ordna med ett annat protokoll (hello nässpray och deppighet igen!).

Ska man börja fundera på alternativ redan nu? Jag har inte förstått att det är svårt med spermiedonation nu när vi redan "använt" våra tre offentliga försök.

Borde jag läst på bättre? Borde informationen vara lite enklare? Borde reglerna vara mer tillåtande?

Det är ju till och med så att jag rent av blir förbannad på denna snårskog av regler, alternativ och konstiga föreställningar om barnlöshet som råder. Klart att vi vill försöka med våra egna ägg och spermier, men för den sakens skull vill vi väl inte förkasta möjligheten att prova också andra alternativ!

Skit är vad det är!

- - -

Väntan på att kliniken ska öppna efter semestern kan kännas lång. Men så kom vi på att vi kanske kan vända på allt. Låta denna mellantid faktiskt bli en tid med annat för ögonen. Njuta av sommaren. Ordentligt. Och än en gång hoppas att "det kanske är sista sommaren ni kan göra som ni själva vill" som en av läkarna på RMC uttryckte det.

Det enda vi önskar är tillgång till en pigg och glad spermie som kan knyta an till ett moget och förnuftigt ägg - för att få det där miraklet vi hoppas på.

Efter sommaren. Kanske är det vår tur då.

Med musiken som tröst

I maj 2011 hade vi vårt bästa försök hittills. Två embryon, solsken och harmoni i livet (så gott det kan bli under IVF i alla fall). Allt kändes så bra. Vi var hoppfulla.

Jag kommer ihåg söndagen då jag var själv hemma. Magnus repade med bandet. Plötsligt fick jag den där värken i ryggslutet - den som oftast betyder mens. Nu betydde det panik. Men det gick ett par dagar och av sköterskan på RMC fick jag veta att det kunde kännas så när det fäste. Nytt hopp och en god känsla.

Men...jodå, det där men-et kom. När det var dags för blodprov och gravtest, så kunde testet inte ge riktigt svar och ny tid bokades in. Men den tiden behövdes inte eftersom jag började blöda på kvällen. Det som hade känts så bra, rann ur mig på flera sätt.

Då är det skönt att ta till skrivandet. Och eftersom Magnus gör musik, så blev det också toner. En hälsning till fjabbarna, som inte blev. Men som alltid kommer att finnas kvar. I mitt hjärta.

SOM DET LIV DU ALDRIG SÅG

På ett pågatåg av vemod

Just när sommarn drar mot höst

Jag ser skuggan kvar där du stod

Men den ger mig ingen tröst

Och som på rosen där i parken

Faller tårar på min hud

Det är kallt och blött på marken

Och jag hör dig i stadens ljud

Som en ängel som flyr vinden

Som en vilsen monolog

Som en flyktig tår på kinden

Som det liv du aldrig såg

Det sägs att saknaden kan vandra

Tusen mil på en minut

Vill längta bort ifrån det andra

Det som plötsligt fick ett slut

Jag går i söderskogens grönska

Med tunga steg för det jag bar

Om jag fick det jag kunde önska

Jag önskar att du funnits kvar

Det dom säger är nog riktigt

Det finns ett liv att leva nu

Men det känns inte längre viktigt

För i det finns inte du