Trettio grader ute och jag är så trött. Värmen gör säkert sitt till, men jag försöker hålla mig inomhus. Enda gången det svala klinkergolvet i vardagsrummet kommer till nytta. (På vintern är det raggsockar och eld i kaminen som gäller).
Är det bara värmen eller kan det också vara min nygamla vän Menopur som spökar? Jag är nämligen tillbaka till dagarna med schema. Inte glömma spraya, absolut inte strula till det med sprutorna. (Tänk att jag varit en räddhare när det gäller sprutor och blodprov - tji fick jag.)
Det där med biverkningar är inte alltid så lätt. Blir jag irriterad och ledsen på min käre M för att jag går på hormoner eller för att jag har allmänt kort stubin? Går jag upp i vikt som en bieffekt av medicineringen eller av matvanorna? (Jag får nog erkänna att ett antal kanelbullar och lakrisgodisar har slunkit ner i sommar.)
Det går bra med sprutorna i alla fall, även om 300 enheter känns som en hel liter ibland. Kan riktigt känna hur äggstockarna gnyr och vrider på sig där inne, hur de börjar svamla och stirra och ploppa fram äggblåsor i en takt de själva känner är något utöver det vanliga månadsvisa tugget. Så länge de gör det bra så får de hålls. Så länge det kan leda till att vi lyckas få en fin befruktning så är det helt ok med vår lilla kvälls-ceremoni.
I morgon är det läkarbesök. Vi närmar oss ett nytt försök. Och året var 2012 - då det var trettio grader i augusti...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar