Vad gör man när tårarna rullar som små vattenklot nerför kinderna? Jo, skriver en sångtext som Magnus sen ska få tonsätta. Hjärta och smärta är poetens levebröd...eller nåt.
Jag har kanske inte rätt att klaga
Jag har det ändå ganska bra
Jag har min egen framgångssaga
Lever fritt, som någon sa
Men vad är frihet när det värker
När det man hoppas inte finns
Vad är livet när man märker
Att det är saknaden man minns
Det gör inte längre ont
Men du finns inte heller kvar
Jag har inte längre ont
Men det är hellre nåt jag har
Du är inte längre där
Och det mörka tränger på
Det som alla andra bär
Är nåt jag aldrig kommer få
Jag trodde nog att det var givet
Att allting blir just som man vill
Att jag kunde välja livet
Lägga till det när jag vill
Men nu när timmarna blir långa
Och nu när sanningen är här
När mina känslor blir för trånga
Är det saknaden jag bär
För allt jag ville, som skulle ske
För allt jag önskade du kunde se
För hoppet om att ha dig här
För all den saknad som nu är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar