Av och till tror jag att jag känner av graviditeten. Av och till tror jag att jag inbillar mig det hela. Jag mår som bäst när jag känner mig lite lätt illamående (jag som hatar att kräkas). Men det som jag gillar med det är att det är ett tydligare tecken än att känna ingenting. Och jag vill ju inte känna ingenting.
Jag drar mig lite för att ringa barnmorskan. Jag är ju fortfarande i de där känsliga veckorna som kan ta ett abrupt slut. Tänk om jag låter tankarna och förberedelserna skena iväg med mig? Tänk om jag börjar berätta det för vänner och kollegor och sen blir det inget? Jag är lite skraj faktiskt.
Min chef kom in idag och undrade hur det var. Om det hängde i, som han sa. (Ja, han fick ju veta eftersom det ordnats med mousserande till mig på planeringsdagarna). Jag sa att det kändes bra. Det gör det ju egentligen.
Allra helst när jag känner mig lite lätt illamående. Och det gör jag ju av och till...
Hej Linda. Har inte varit inne på din sida och på ivf-bloggar överhuvudtaget på ett tag. Så läser jag att du plussat! Det är ju fantasktiskt! Massa grattis till er! Åh vad kul! Förstår din känsla av att inte riktigt kunna ta ut glädjen fullt ut. Osäkerheten om det kommer gå vägen. Att smälta att man lyckats efter att ha försökt flera år. Det tar nog ett tag att förstå och kunna börja glädja sig helt och fullt. Ska bli spännande att följa din graviditet! Hoppas att du bara mår lite illa då då...så där så att du bara känner säkerheten i att du fortfarande är gravid. Kram
SvaraRaderaTack! =)
SvaraRaderaDet är en helt märklig känsla. Bara det här att gärna vilja känna illamående!
Jag håller mina tummar för dig!
KRAM